Entreprenör blev ersättningsskyldig för funktionsfel

I ett entreprenadmål mellan en bostadsrättsförening och en entreprenör har tingsrätten nyligen prövat frågan om ansvar för återkommande vatteninträngning i fasader enligt standardavtalet ABT 06. Domen tydliggör entreprenörens långtgående funktionsansvar vid totalentreprenader och visar samtidigt hur viktigt det är att fel dokumenteras och reklameras i tid.

Målet rörde två flerbostadshus i Örnsköldsvik som uppförts av entreprenören. Efter slutbesiktningen 2010 uppstod återkommande problem med vatteninträngning i flera lägenheter och gemensamma utrymmen. Vid garantibesiktningen 2015 noterades omfattande inläckage, vilket ledde till att garantitiden förlängdes särskilt för "skalskydd (inträngande vatten i fasad)”. Trots flera försök att åtgärda problemen kvarstod läckagen under många år.

Kärnfrågan i målet var om entreprenören fortfarande ansvarade för problemen eller om reklamationerna hade skett för sent. Entreprenören hävdade att senare uppkomna skador låg utanför ansvarstiden och att bolaget endast ansvarade för specifika tidigare påtalade fel. Bostadsrättsföreningen menade däremot att det handlade om ett generellt och aldrig avhjälpt fel i byggnadernas skalskydd.

Tingsrätten gick på föreningens linje. Domstolen konstaterade att en totalentreprenör enligt ABT 06 har ett funktionsansvar och att en fasad självklart ska vara tät. Det avgörande blev att problemen med vatteninträngning hade framträtt redan under garantitiden och att entreprenören varit väl medvetet om problemets omfattning. Domstolen ansåg också att det rörde sig om ett generellt fel i byggnadens skalskydd och att entreprenören inte lyckats visa att problemen faktiskt hade avhjälpts. Därmed blev entreprenören skyldigt att ersätta både kostnaderna för att åtgärda felet och följdskadorna.

Domen är särskilt intressant eftersom utgången sannolikt hade kunnat bli annorlunda om entreprenaden istället varit en utförandeentreprenad enligt AB 04. Vid en sådan entreprenad ansvarar beställaren, i detta fall bostadsrättsföreningen, normalt för projekteringen, medan entreprenören främst ansvarar för att arbetet utförs fackmässigt enligt handlingarna. Fokus hade då legat på om entreprenören byggt korrekt enligt ritningar och tekniska lösningar, snarare än på byggnadens funktion som helhet. Entreprenören hade i ett sådant scenario haft större möjlighet att invända att eventuella brister berott på projekteringen och inte på själva utförandet. För bostadsrättsföreningen hade bevisbördan därmed blivit betydligt tyngre.

Avgörandet understryker därför den stora praktiska betydelsen av entreprenadformen och visar hur starkt ansvar en totalentreprenör kan bära när byggnadens funktion inte uppfyller avtalade krav.